Modersmål, studiehandledning och svenska som andraspråk

• I grundskolan har en elev rätt till undervisning i modersmål om en eller båda vårdnadshavare har annat språk än svenska som modersmål och om språket utgör dagligt umgängesspråk för eleven.
• En huvudman är skyldig att anordna modersmålsundervisning i ett språk om det finns en lämplig lärare. Lärarens lämplighet avgörs av rektor.
• Vidare ska minst fem elever i kommunen eller hos den fristående huvudmannen önska undervisning i språket.
• Modersmålsundervisning kan anordnas som språkval, skolans val eller utanför timplanebunden tid.
• Modersmålsundervisning får inte omfatta mer än ett språk för en elev.
• Modersmålsundervisning utanför timplanebunden tid kan begränsas till högst sju läsår om inte eleven har ett särskilt behov av sådan undervisning.

För en elev som tillhör någon av de nationella minoriteterna samiska, finska, meänkieli, romani chib eller jiddish ska modersmålsundervisning erbjudas även om språket inte är elevens dagliga
umgängesspråk i hemmet. Huvudmannen är även skyldig att anordna modersmålsundervisning även om antalet elever är mindre än fem.

• I gymnasieskolan är reglerna och undantagen som gäller modersmålsundervisning i de nationella minoritetsspråken desamma som i grundskolan förutom att det för en gymnasieelev krävs goda kunskaper i modersmålet för att vara berättigad till undervisning.
• I gymnasieskolan kan modersmålsundervisning anordnas som individuellt val, utökat program eller som ersättning för andra språk, dock ej för svenska och engelska.

En elev i grundskolan och i gymnasieskolan ska vid behov få studiehandledning på sitt modersmål. Rektor ansvarar för att eleven får ett sådant stöd. Studiehandledning på modersmålet är en viktig förutsättning för att ge elever med annat modersmål än svenska den språkliga utveckling som är nödvändig för fortsatta studier och arbetsliv. Syftet med studiehandledning på modersmålet är att öka elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen och på så sätt öka deras möjlighet att nå målen.

Undervisning i svenska som andraspråk

• Svenska som andraspråk finns i alla skolformer där man undervisar i ämnen.
• Enligt skolförordningen ska följande elever i grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan och sameskolan få undervisning i svenska som andraspråk om de behöver det:
  • elever som har ett annat språk än svenska som modersmål
  • elever som har svenska som modersmål och som har tagits in från skolor i utlandet
  • invandrarelever som har svenska som huvudsakligt umgängesspråk med en vårdnadshavare.
• Svenska som andraspråk skiljer sig från ämnet svenska genom att undervisningen utgår från ett andraspråksperspektiv.
• Svenska och svenska som andraspråk är två olika ämnen med två olika kursplaner. Ämnena är likställda, men det finns vissa inslag som skiljer sig åt mellan ämnena.
• Undervisning i svenska som andraspråk ersätter undervisning i svenska.
• Det är rektorn som beslutar om en elev i grundskolan eller en motsvarande skolform ska få undervisning i svenska som andraspråk. Beslutet ska grunda sig på elevens behov.
• Det finns inget som hindrar att en elev byter mellan de två ämnena. En elev läser svenska som andraspråk utifrån sitt behov. Eftersom elevens behov kan ändras, kan beslutet att eleven ska läsa ett visst ämne också behöva omprövas.
• På nationella program i gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan får en elev som har ett annat modersmål än svenska läsa svenska som andraspråk som gymnasiegemensamt ämne eller gymnasiegemensamt ämne i anpassad gymnasieskola.
• Till skillnad mot i grundskolan och motsvarande skolformer finns inga bestämmelser om behovsprövning i gymnasieskolan. Det ska framgå i elevens individuella studieplan vilket ämne eleven läser.